Jag börjar förstå dem som skär sig själva, dem som tar till flaskan, dem som bedövar den inre oron med fysisk smärta eller alkoholrus. När jag mår som jag gör nu så pockar det gamla beroendet på och nu är jag glad att det inte finns lättillgängligt för mig, då hade jag varit där igen. Kniven, rakbladet, spriten finns ju alltid tillgängligt på ett annat vis...