Det finns tusen och åter tusen anledningar till att jag tycker om dig och här har jag samlat 50 av dem. Men den största anledningen av alla är ändå att Du är Du och ingen annan!

Jag beundrar dig för att
- du är dig själv i alla situationer
- du alltid gör ditt bästa
- du är så händig
- du inte bryr dig om vad andra tycker och tänker
- du vågar leva och utsätta dig för risker

Du är speciell för att
- du alltid är så rak och ärlig
- du får mig att skratta
- du rör vid mig med sådan ömhet
- du tänker på mitt bästa hela tiden
- du alltid ställer upp för vänner och familj

Mina favoriter är
- ditt underbara och ibland busiga leende
- det mörka mjuka håret på ditt bröst
- alla dina ärr med tillhörande historier
- dina vackra uttrycksfulla ögon
- din varma kärleksfulla famn

Jag tycker att du är underbar för att
- du aldrig ger mig anledning att tvivla på dina känslor för mig
- du prioriterar mig
- du är så otroligt omtänksam
- du får hela världen att försvinna varje gång vi älskar med varandra
- du alltid får mig att känna mig trygg och lugn när jag är i din närhet

Du är så himla söt när du
- säger emot mig när jag retas med dig
- leker med Exa
- blir generad av komplimanger
- ringer till mig bara för att prata lite
- låtsas tjura

Jag tycker extra mycket om dig för att
- du är så osjälvisk
- du gör mig till en bättre människa
- du aldrig krånglar till saker
- du är så underbart snäll
- du värdesätter familjen lika mycket som jag gör

Du gör mig lycklig för att
- du bara har ögon för mig och ingen annan
- du accepterar mig för den jag är
- du ger så mycket av dig själv
- du har ett stort och varmt hjärta
- du visar så tydligt att du tycker om att vara med mig

Jag älskar
- hur du kan få det att bubbla i magen på mig av lycka
- dina kyssar, världens bästa kyssar
- att det är så enkelt att umgås med dig
- blicken i dina ögon när du ser på mig
- att du gör mig delaktig i ditt liv

Med dig känner jag mig
- Lycklig
- Komplett
- Glad
- Stark
- Trygg
- Knäsvag
- Spontan
- Speciell
- Uppskattad
- Säker

Jag är kär. Jag mår så underbart bra i hans sällskap, och när vi är ifrån varandra så gör tankarna på honom mig helt varm och sätter ett leende på mina läppar. Jag känner ingen osäkerhet alls gällande hur han känner för mig, jag är säker på att han känner detsamma som jag. Jag är helt lugn och trygg i tanken på att det bara är jag som gäller i hans liv nu, att han ger mig allt han någonsin kan och att han gör det för att han själv vill det.

Visst finns det en hel del praktisk osäkerhet kvar, främst oroar jag mig såklart över hur han ska hantera situationen med min älskade son. Men jag är säker på att han kommer ge det ett ärligt försök, och mer än så kan jag ju aldrig begära. Även avståndet och boendesituationen känns lite osäkert, jag har t ex svårt att se att han kommer kunna flytta från sin hemby och sin familj där...men jag vill faktiskt inte tänka på det nu.

Jag har bestämt mig för att bara njuta av nuet, det är en underbar känsla just nu och det ska inga praktiska funderingar få förstöra! Hur framtiden kommer bli är ett senare bekymmer.

Vi berörde ämnet under kvällens telefonsamtal. Vad är det vi har nu och vart är vi på väg? Räcker känslorna för att det praktiska ska fungera? Det enda vi kom fram till var väl att ingen av oss vet, att endast tiden kan utvisa det och i väntan på svar kan vi bara försöka flyta med och ta dagarna som de kommer.

Han har alltid haft en plats i mitt hjärta, jag har inte alltid behandlat honom som han förtjänat men han har alltid funnits där.

Det känns tryggt, det känns varmt, det känns bekant... Trivs så bra med honom, men det har jag ju alltid gjort. Han har alltid varit den finaste vän man kan tänka sig, han är så gudasnäll och enkel att vara med. Han skulle aldrig göra mig illa medvetet, han kör inte med några spel eller har en massa regler man ska gissa sig till. Det man ser är det man får, han är sig själv till 100 %. Men är det "bara" den bekanta känslan som gör att det känns så bra?

Jag känner ju inte honom, inte den som är han NU. Vi känner varandra som de vi var för 10 år sedan, unga, naiva, utan livserfarenhet... Och allt det praktiska, hur skulle vi kunna få detta att fungera? Är detta bara ännu en ouppnåelig dröm, en tillfällig fantasivärld som kommer raseras med ett brak den dag nuet och verkligheten kommer ifatt oss?

Det var så många år sedan, men när jag kysser honom känns det som om det var igår. Jag känner mig som tonåring igen...knäsvag och nyfiken. Men kan vi ta den känslan och få den att fungera i nuet?