Ja tester finns det gott om...en del tramsigare än andra, men detta kunde jag ändå inte låta bli att dela med mig av! Verkar ju ligga en del sanning i det, eller?
What Your Favorite Color Purple Says About You: |
 Intuitive --- Seeking --- Creative Kind --- Self-Sacrificing --- Growth Oriented Strong --- Very Wise --- Rare |
Det finns någon inbyggd "spärr" i mig fortfarande...något som gör att så fort jag känner att någon börjar komma mig inpå livet så flyr jag. Den där känslan som jag fått inpräntad, att jag inte är värd att vara lycklig, att ingen kommer kunna tycka om mig för den jag är, den ligger där och gnager fortfarande. Och jag gör som jag alltid gjort, jag backar, flyr, sårar folk...allt för att jag tror att jag på så vis skyddar mig själv.
Jag vet, det är inte en realistisk tanke, inte alls, det är att fly verkligheten, att ge upp.
Jag sörjer mitt förlorade liv, jag sörjer den öppna glada människa jag ville vara, jag är så ledsen för att jag inte kan vara jag längre!
Hur bryter man den onda cirkeln?
Jag vet, det är inte en realistisk tanke, inte alls, det är att fly verkligheten, att ge upp.
Jag sörjer mitt förlorade liv, jag sörjer den öppna glada människa jag ville vara, jag är så ledsen för att jag inte kan vara jag längre!
Hur bryter man den onda cirkeln?
Ibland blir jag bara så arg på mig själv! Ska det verkligen behöva vara så svårt allting?
Jag trillade dit igen...jag svek mig själv och jag svek folk omkring mig, och jag önskar så att jag hade kunnat känna och tänka annorlunda!
Var det värt det? Mådde jag bättre? Näää, såklart inte. Just för stunden gjorde jag klart det, men idag känner jag mig bara besviken och ledsen.
Jag vet att ni inte kan förstå mig, jag vet att ni kommer tänka "Men det är väl bara att låta bli, ta tag i ditt liv människa och gör inte såhär mot varken dig själv eller andra!", men det funkar inte så... Jag tappar kontrollen över mig själv, jag kan inte tänka rationellt och mina beslut grundar sig inte på förnuft utan på nån stark drivande kraft.
Jag kommer nog aldrig bli helt frisk från mitt beroende, det finns nog en förklaring till att till exempel alkoholister som kommit ur sitt missbruk ändå kallas för "nyktra alkoholister". De har lärt sig leva med sitt missbruk och de kan kontrollera det, men friska och helt fria från missbruket blir de aldrig.
Jag har kommit långt, det har jag verkligen! Jag kan numera se mitt problem, jag vet till stor del varför jag känner som jag gör och i många fall också vad som utlöser den där okontrollerbara känslan, men uppenbarligen har jag fortfarande en del bakslag att hantera. Det var ett bra tag sen sist, och jag trodde att jag var stark just nu, men det var jag inte... Så förlåt! Förlåt för att jag gör er besvikna, för att jag sårar er. Förlåt för att jag inte värdesätter mig själv högre och förlåt ifall det känns som om jag inte lyssnar på era goda råd...
Jag trillade dit igen...jag svek mig själv och jag svek folk omkring mig, och jag önskar så att jag hade kunnat känna och tänka annorlunda!
Var det värt det? Mådde jag bättre? Näää, såklart inte. Just för stunden gjorde jag klart det, men idag känner jag mig bara besviken och ledsen.
Jag vet att ni inte kan förstå mig, jag vet att ni kommer tänka "Men det är väl bara att låta bli, ta tag i ditt liv människa och gör inte såhär mot varken dig själv eller andra!", men det funkar inte så... Jag tappar kontrollen över mig själv, jag kan inte tänka rationellt och mina beslut grundar sig inte på förnuft utan på nån stark drivande kraft.
Jag kommer nog aldrig bli helt frisk från mitt beroende, det finns nog en förklaring till att till exempel alkoholister som kommit ur sitt missbruk ändå kallas för "nyktra alkoholister". De har lärt sig leva med sitt missbruk och de kan kontrollera det, men friska och helt fria från missbruket blir de aldrig.
Jag har kommit långt, det har jag verkligen! Jag kan numera se mitt problem, jag vet till stor del varför jag känner som jag gör och i många fall också vad som utlöser den där okontrollerbara känslan, men uppenbarligen har jag fortfarande en del bakslag att hantera. Det var ett bra tag sen sist, och jag trodde att jag var stark just nu, men det var jag inte... Så förlåt! Förlåt för att jag gör er besvikna, för att jag sårar er. Förlåt för att jag inte värdesätter mig själv högre och förlåt ifall det känns som om jag inte lyssnar på era goda råd...
Åh nej! Ibland ska man tänka efter en gång extra innan man säger eller gör vissa saker... Det kan bli så väldigt jobbigt att hantera konsekvenserna annars! Jag gick lite förlångt i en viss situation, och nu önskar jag att jag kunde backa bandet och göra det ogjort! Radera en del av de sakerna jag sa... Varför finns det inte en delete-knapp i verkliga livet!?
Jag börjar på allvar tro att det är något fel på mig! Jag är tydligen inte kapabel att umgås "normalt" med andra människor...jag har tydligen inte kommit så långt som jag trodde. Jag är inte redo att riva muren ännu för när jag gör det så går jag sönder lite inombords och jag är rädd för att jag sårar folk i min närhet med mina dumma tankar och handlingar! Jag vill inte det! Så nu backar jag igen...drar mig in bakom muren och stannar där ett tag till. Jag behåller min trasiga själ för mig själv så jag inte riskerar att dra med någon annan ner i fördärvet! Det gör ont...men jag måste nog...
Pratade nyss med en vän. En vän som en gång i tiden var min allra bästa vän, men tyvärr gled vi ifrån varandra med tiden. Hon har bott på annan ort i många år nu, och det har nog varit en bidragande orsak till att vi inte längre har så nära kontakt. Men fortfarande så räknar jag henne trots allt som en av mina bästa vänner, jag VET att hon finns där för mig om jag hör av mig till henne vid kris. Och jag hoppas och tror att hon känner detsamma för mig.
Fick höra att hon på grund av tråkiga omständigheter kommer att flytta "hem" igen inom kort, och trots att jag naturligtvis är jätteledsen för hennes skull så kan jag inte låta bli att känna lite glädje för min egen skull också...snart kommer vi bo nära varandra igen, kunna träffas oftare och kanske hitta tillbaka till det vi hade förr. Jag känner mig hemsk som känner så, men jag kan inte låta bli!
Fick höra att hon på grund av tråkiga omständigheter kommer att flytta "hem" igen inom kort, och trots att jag naturligtvis är jätteledsen för hennes skull så kan jag inte låta bli att känna lite glädje för min egen skull också...snart kommer vi bo nära varandra igen, kunna träffas oftare och kanske hitta tillbaka till det vi hade förr. Jag känner mig hemsk som känner så, men jag kan inte låta bli!
Helgen har varit märklig. Inplanerade saker som inte blev av, smärta och nyckfullhet och enorm tacksamhet. Allt på samma gång, i en salig röra. Och min själ hinner inte med!
Hur gör man för att pausa livet? För att få en chans att stanna till, andas och tänka?
Nåja, med hjälp av mina nära har jag nu äntligen börjat få lite ordning på mitt vardagsrum som jag förut vantrivts så i, i helgen kom det till och med upp nya gardiner! Gör ordning i hemmet att kaoset inombords känns lite lättare att hantera? Eller är det bara ett sätt att sysselsätta sig och sopa det inre kaoset under mattan? Den omtalade verklighetsflykten...jag vet att jag är bra på det, alltför bra!
NEJ! Nu måste jag hitta pausknappen...
Ja jag vet...jag säger emot mig själv, men det är så det är i mitt inre nu. Upp och ner som värsta berg-o-dal-banan och häftiga skiftningar i sinnet.
Hur gör man för att pausa livet? För att få en chans att stanna till, andas och tänka?
Nåja, med hjälp av mina nära har jag nu äntligen börjat få lite ordning på mitt vardagsrum som jag förut vantrivts så i, i helgen kom det till och med upp nya gardiner! Gör ordning i hemmet att kaoset inombords känns lite lättare att hantera? Eller är det bara ett sätt att sysselsätta sig och sopa det inre kaoset under mattan? Den omtalade verklighetsflykten...jag vet att jag är bra på det, alltför bra!
NEJ! Nu måste jag hitta pausknappen...
Ja jag vet...jag säger emot mig själv, men det är så det är i mitt inre nu. Upp och ner som värsta berg-o-dal-banan och häftiga skiftningar i sinnet.
Det var påfrestande det här, det tog på mina psykiska krafter och framkallade en massa förträngda minnen och känslor, men det känns som om det var värt det!
Jag har fått så många fina ord, och jag är så glad för all den värme några av er läsare visat! Ett speciellt tack vill jag ge till J, det du skrev berörde mig och gav mig så enormt mycket! Jag vet att vi inte känner varandra, men jag kände ärligheten och den uppriktiga omtanken i dina ord och det betydde enormt mycket för mig! Du gav mig också en del att tänka på, angående det här med att vara en bra mamma, och det kommer jag nog skriva lite mer om sen när jag tänkt igenom saken ordentligt och lyckats formulera tankarna i ord!
De senaste dagarna har jag ägnat åt att förnya i hemmet, inte som ett sätt att sysselsätta mig för att slippa tänka så mycket som förr var något ganska vanligt i min värld, utan för att jag faktiskt ville! Det har gjorts med glädje och energi, och det känns bokstavligt talat som en nystart för mig! Ut med det gamla, och in med det nya! Nu har min resa mot framtiden börjat på riktigt, jag har tagit mig loss från den farliga kvicksand som jag förut stod i, livrädd för att röra mig så jag skulle sjunka ännu längre ner. Visst kommer jag att hamna i svackor igen, allt blir inte bra som genom ett trollslag, men jag är på väg åt rätt håll i alla fall!
Jag har fått så många fina ord, och jag är så glad för all den värme några av er läsare visat! Ett speciellt tack vill jag ge till J, det du skrev berörde mig och gav mig så enormt mycket! Jag vet att vi inte känner varandra, men jag kände ärligheten och den uppriktiga omtanken i dina ord och det betydde enormt mycket för mig! Du gav mig också en del att tänka på, angående det här med att vara en bra mamma, och det kommer jag nog skriva lite mer om sen när jag tänkt igenom saken ordentligt och lyckats formulera tankarna i ord!
De senaste dagarna har jag ägnat åt att förnya i hemmet, inte som ett sätt att sysselsätta mig för att slippa tänka så mycket som förr var något ganska vanligt i min värld, utan för att jag faktiskt ville! Det har gjorts med glädje och energi, och det känns bokstavligt talat som en nystart för mig! Ut med det gamla, och in med det nya! Nu har min resa mot framtiden börjat på riktigt, jag har tagit mig loss från den farliga kvicksand som jag förut stod i, livrädd för att röra mig så jag skulle sjunka ännu längre ner. Visst kommer jag att hamna i svackor igen, allt blir inte bra som genom ett trollslag, men jag är på väg åt rätt håll i alla fall!