Hur definierar man kärlek?
Är det den pirriga känslan i magen, den himlastormande förälskelsen? Eller är det tryggheten man kan känna i en annan människas sällskap?
Är det blixtar och explosioner, eller är det ett rogivande lugn?

Mycket kortfattat;

Jag är otroligt arg och besviken på någon.
Jag är orolig för kommande läkarbesök.
Jag är glad att jag äntligen träffat A.
Jag har underbara fjärilar i magen och ett hjärta som inte mår så bra.
Jag är lycklig och ledsen och trygg och otrygg.
Förväntansfull och livrädd.

Jag har haft en helt underbar helg på många vis, och nu är det många tankar som snurrar i mitt huvud. Det där man brukar säga om att "ifall något verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen så", det sitter djupt rotat i mig. Det skrämmer mig att det känns FÖR enkelt, för rätt... Antar att endast tiden kan utvisa hur det går.

Lång tid har gått, mycket har hänt sen jag skrev någonting sist... Jag har många gånger känt för att skriva, men det tar tagit emot att ta upp bloggandet igen, svårt att börja om liksom...

Jag kommer inte dra någon sammanfattning om allt som hänt, kanske kommer vissa fragment att tas upp efter hand, men just nu vill jag bara skriva om nuet. Jag vill börja som om inget avbrott varit, jag vill låtsas som om ni vet vad jag skriver om även om jag börjar mitt i någonting. Och jag kommer göra det. Vet ni varför? För att jag skriver främst för min egen skull... Fråga gärna om de saker ni känner att ni skulle behöva veta för att kunna hänga med i mina tankar, ni kan fråga om allt.