Jag saknar honom. Otroligt mycket...
Jag kämpar med mig själv hela tiden - jag inser ju att om jag ska kunna ha kvar honom som en vän så måste jag hålla tillbaka nu. Jag vill inte jaga bort honom, om det nu endast är vänskap han har att ge så vill jag vårda den vänskapen ömt så att jag får ta del av den.
Jag måste avvakta så att det som står mellan oss nu inte kommer få den tunna tråden att brista innan den hunnit bli stark nog att kallas vänskap.