Fredagskvällen spenderades med Honom, natten tillbringade jag i hans säng. Han höll om mig när mardrömmarna tog fatt i mig, han värmde min själ med sin omtanke och trots att förnuftet sa nej så tog det fysiska begäret till slut överhanden och våra kroppar agerade så som de tidigare tränats till. Varje liten rörelse mellan oss är välbeprövad, noga synkad och med tanke på intensiteten i denna stund så var det som om det var vår sista stund så nära tillsammans. Och det var det kanske...

Underbart att vara nära honom igen, om så bara för ett ögonblick, men svårt svårt svårt att veta att förutsättningarna är helt emot mig.