Jag älskar min man, men vi vill inte
leva samma sorts liv... Vi har olika
bakgrund, och olika referenser. Jag är social och utåtriktad, älskar att
träffa folk och hitta på saker, och han trivs bäst hemma. Sexet
mellan oss är ok, men tråkigt, och jag saknar spänningen och
förväntan som man kan känna med en ny partner... Jag har ju varit väldigt sexuellt
aktiv, provat mycket, haft många sexpartners, sex utan känslor var förr vardag för mig...han har haft seriösa
förhållanden och inte varit så experimentell så för honom är
det nog såhär det "ska vara", men jag saknar mitt
singelliv, saknar bekräftelsen från männen... Och ja, jag känner beroendet som ett sug i kroppen. Otrohet är enkelt, sex är tillgängligt. Stillade det begäret? Nej, enbart för stunden.
De senaste åren har årsdagarna förflutit ganska smärtfritt, men i år är det tungt. Jag har svårt att sova, svårt att hitta energi och jag tvivlar ofta på mig själv. Även kroppen reagerar starkt i år, jag har vid flera tillfällen upplevt otäcka och okontrollerbara stunder. Vid ett tillfälle så fick jag en black-out när jag körde bil. Plötsligt visste jag inte vilken pedal jag skulle trampa på för att bromsa och det var en skrämmande känsla. Hjärnan bara funkade inte, och jag blev riktigt rädd för mig själv. Tack och lov gick allt bra, jag återkom till medvetande igen innan det hände en olycka, men om det kunde hända en gång - vad är det som säger att det inte kan hända igen? Och nästa gång kanske det finns en annan bil i närheten...