Det var inte denna bebisen som var vår bebis... I måndags vid lunch fick jag plötsligt ont i magen, en skarp krampaktig känsla och när jag gick på toaletten så hade jag börjat blöda. Blödningen tilltog även om smärtan avtog, och under måndagskvällen åkte vi till akuten. Där kunde de inget göra, utan vi fick en halvakut tid till KK på tisdagsförmiddagen istället och körde hem igen för en jobbig måndagskväll och natt hemma, många tankar snurrade, jag hade inte så ont, det var som mensvärk bara, men jag kände i kroppen att något hänt.

På tisdagen fick vi träffa en jättebra läkare, han var lugn och empatisk och tog sig verkligen tid för oss trots att det var en inklämd akuttid. Han gjorde ett VUL och livmodern var redan då ganska tom så han trodde inte jag skulle behöva blöda mer än ett par dagar till, ingen skrapning eller liknande krävdes utan kroppen skulle fixa detta bra på egen hand. Han poängterade att det inte var något vi gjort eller inte gjort som påverkat detta, utan ett så här tidigt missfall berodde alltid på något kromosomfel. Naturens eget urval...

Det är tungt, det är många tårar, det är klart att det är en sorg...men fysiskt mår jag efter omständigheterna bra. Igår onsdag hade jag mer ont, men idag torsdag har jag nästan slutat blöda och gårdagens kramper var nog kroppens sätt att få ur sig de sista resterna. Om en vecka ska jag göra ett nytt gravtest för att kontrollera att det visar negativt vilket då visar på att kroppen är "klar".

Vi ska tillåta oss att sörja ett tag nu, men sen hoppas jag att även A är beredd att ta nya tag, jag vet redan att det är det jag vill - så fort som möjligt vill jag börja försöka igen! Vårt barn kommer till oss när det är dags för det, och jag längtar verkligen till den dagen!

Testade med Clearblue igår morse (lördag), det blev ett jättestarkt plus direkt! Köpte ett Clearblue Digitalt och testade med det imorse (söndag) - GRAVID, 2-3 veckor! Enligt kalender-appen jag använt beräknas mensen komma imorgon. Kan det verkligen bli ett så tydligt positivt test såhär tidigt!? Nu håller vi en tumme för att allt går som det ska, det värker en del i magen men jag hoppas att det är "växt-värk" bara...

Måste få skriva av  mig lite bara...

Kan det vara så att jag är gravid? Jag fick ont i magen och bak i korsryggen, kändes som mensvärk, bara ett par dagar efter ÄL (enligt kalender-appen jag använder), har fortfarande ont, men nu känns det mer som kramp i nedre delen av magen, kan inte riktigt sträcka ut den. Lite som träningsvärk... Känner mig lite yr. Har ömma bröst (vilket jag iofs även tidigare har haft innan mens, men nu kom det tidigare än vanligt), och idag känns brösten dessutom "tunga" liksom, och varma. Igår var jag konstigt känslosam, fick ett utbrott på jobbet och kunde inte hålla tillbaka tårarna. På kvällen började jag gråta för att maken retades med mig genom att peta på mig och mitt i den gråten skrattade jag åt mig själv för att det var så dumt och för att jag inte visste varför jag grät.... Jag har senaste veckan känt mig mer kissnödig än vanligt, inte så att jag varit tvungen att kissa oftare men känslan har varit där och jag trodde först att jag fått en släng av uvi och att det förklarade värken i magen också...men sen hände det liksom inte mer med det, blev varken bättre eller sämre.

Jag vet inte, jag var även för några månader sedan nästan säker på att jag kände grav symtom men den gången var det ju inget...är kanske inget denna gången heller? Skengravid?

Enligt appen beräknas mensen komma på söndag/måndag, tror jag ska kissa på pinne på lördag morgon om jag fortfarande känner likadant då...vill inte åka på kalas och dricka vin om jag är gravid ju! Men samtidigt vill jag inte döda hoppet heller, innan testet är taget finns det ju fortfarande chans...