Plågsam mix av glädjor och ledsamheter.
Jag rider vidare lite på glädjevågen från igår, det handlar om det där lilla grattiset som jag fick helt spontant och oväntat. Idag gjorde jag något som jag önskar att vi människor gjorde lite oftare, och jag ska absolut försöka göra det från och med nu! Jag talade om för personen i fråga hur mycket det där lilla ordet betydde, att en liten tanke lyckades värma så gott! Och det var härligt att se reaktionen! Han blev glad för att jag blev glad och genast var även denna dagen lite ljusare!

Och det ljuset behövdes minsann...för natten har inte varit rolig. Jag har grubblat fram och tillbaka på Mr Omöjlig. Just nu känns det som om jag tagit ett beslut om att klippa banden och försöka gå vidare, för att inte plåga mig mer...men det känns tomt och jag vet inte alls om jag tagit rätt beslut. Kanske är det ändå bättre med lite än ingenting alls?