När jag startade denna blogg var tanken att den skulle vara en ventil för mig...jag skulle inte skriva i den främst i syfte att andra skulle läsa, utan mest för att jag skulle få skriva av mig...det har alltid varit så jag bearbetat saker. Och om det sen skulle leda till att någon läste så kanske jag skulle kunna förmedla en del saker som kunde vara till gagn för någon annan. Vet ju att det finns många som känner som jag, som varit med om ungefär samma saker som jag, och själv har jag hittat styrka mer än en gång genom att läsa om andra, genom att få nån slags bevis på att jag inte är ensam... Men som ni säkert märkt så har jag inte vågat öppna mig så mycket ännu. Det är inte så att jag inte har något att skriva, för det har jag...massor! Det handlar mer om någon slags rädsla för hur det ska mottagas, och hur de som läser kommer uppfatta mig. Jag är den jag är, och jag hade inte varit den jag är idag om jag inte gått igenom allt det jag har...men ändå, det är något som tar emot.
Hur mycket tror ni att människor påverkas av att få veta "hemligheter" om folk? Tror ni att den bild man redan har av en person ändras mycket? Skrämmer det att få veta väldigt personliga saker, eller kan det kanske skapa en större förståelse?
Hur mycket tror ni att människor påverkas av att få veta "hemligheter" om folk? Tror ni att den bild man redan har av en person ändras mycket? Skrämmer det att få veta väldigt personliga saker, eller kan det kanske skapa en större förståelse?
0 Responses
Skicka en kommentar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)