Det finns inget mer att säga. Det gör förbannat ont och jag vet inte riktigt vem jag är längre.
0 Responses
Skicka en kommentar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
- tankar, minnen och naken sanning
-
Börja gärna med att läsa detta:
Jag är:
- mamma
- dotter
- storasyster
- fru
- husägare
- känslosam
- stark
- sårbar
- kreativ
- beroende
- beroendeframkallande
-
Under ca tre år levde jag under hot. Det började med en våldtäkt året jag skulle fylla 14, och slutade inte förrän gärnings- mannen dog av en överdos. Under åren var jag med om flera fall av misshandel och våldtäkter, jag levde under ständig förföljelse och jag var utsatt för både fysiskt och psykiskt våld. De hemska åren hanterade jag på ett avskyvärt sätt, jag började missbruka sex som ett sätt att döva smärtan. Denna blogg är min ventil, det är genom orden jag bearbetar händelserna. Jag har nu kommit långt i min kamp för att börja leva igen, för att ta tillbaka rätten till mitt liv och till min kropp, men ärren kommer för alltid finnas kvar.
Antal besökare:
Totalt:
Idag:
Arkiv:
-
▼
2010
(43)
-
▼
november
(21)
- Jag är så trött...
- "Det är inte du - det är jag"
- Årsdag.
- När tryggheten försvinner...
- Jag är skadad!
- Förbannade tårar!
- Det är över nu.
- Vem är det jag försöker lura egentligen!?
- Ännu en ensam natt.
- Är jag tramsig?
- Fan!
- Till minne av D.
- Till Dig - Allt det jag inte kan säga.
- Liten i världen.
- Svårt att andas...
- Är det dags nu igen?
- Hur gör man?
- Det blåser hårda vindar nu.
- Sorg och saknad.
- Bevis.
- Om att vara fel.
-
▼
november
(21)
-
▼
2010
(43)