Jag har varit med om så mycket att dagar och datum, ibland till och med år, flyter ihop. Det finns dock två datum som för alltid kommer vara förknippade med smärta. Det är 6 juni, nationaldagen, och det är 26 nov.

I juni tog helvetet sin början, och i november skedde den händelse som jag oftast drömmer mardrömmar om. Jag kan vakna ibland och känna en känsla så stark som om jag vore tillbaka mitt i det. Jag vaknar med tårar som rinner och med en bultande smärta. Rädslan har mig i sitt grepp och jag känner en stor tomhet i kroppen på något sätt. Ibland tar det någon evighetslång minut innan jag förstår att det bara varit en dröm, innan smärtan lämnar mig, men tårarna och tomheten brukar finnas kvar långt efter att verkligheten hunnit ikapp mig.

Imorgon är det alltså dags för årsdag igen, och jag är rädd för att somna.