Hoppas detta är ok med dig! Skäll på mig annars, du vet ju vart du kan nå mig :)
Jag skrev ju att jag skulle behandla detta ämne lite mer vid ett senare tillfälle...och nu känns det som om det är läge!
I den responsen som jag fick av J då så skrev hon bland annat:
Jag vet ju att du idag har en liten son som du verkar vara en fantastisk mamma till, och jag blir glad att höra att du faktiskt kunde få barn efter allt det hemska. Och att du har honom att finnas till för...han behöver sin mamma.
Ang. detta att vara mamma till små barn...vet du det är det svåraste uppgiften man har i livet tror jag .....Men också det roligaste.
Jag har två små och jag undrar ibland om jag verkligen är en bra mamma när jag låtit barnen se på tv nästan hela dagen, eller när jag får utbrott och skriker högt härhemma när sista droppen fallit i det redan överfulla glaset........
Men man mår ju inte alltid så bra själv, och man kan inte orka allt. Barnen har det bra och det vet man om innerst inne......
På ett sätt så öppnade de orden mina ögon angående vissa saker!
Det har varit så många tillfällen som jag känt mig som världens sämsta mamma, när jag haft så otroligt dåligt samvete för att jag inte orkat. Men vet du J? Du har ju så rätt! Barnen har det ju bra, och jag tror inte nu när jag tänker klart på det att de tar någon skada av att se sina föräldrars sämre sidor då och då. Tvärtom så kanske man på så vis kan ge dem en större tolerans för vad som är ok. Visa dem att det faktiskt är tillåtet att må dåligt ibland och att alla gör det, men också lära dem hur man kan ta sig ur det. Små barn kan man ju inte förklara allt för, men de är ju så otroligt bra på att känna av sinnesstämningar så jag tror att de förstår mycket mer än vad vi ofta inser!
Från och med nu ska jag sluta med att försöka sätta upp fasaden inför min son när jag inte mår så bra, för vet ni? Jag tror inte att det gör någon nytta i alla fall, han känner så väl hur jag mår trots att jag försöker dölja det i all välmening!
Jag skrev ju att jag skulle behandla detta ämne lite mer vid ett senare tillfälle...och nu känns det som om det är läge!
I den responsen som jag fick av J då så skrev hon bland annat:
Jag vet ju att du idag har en liten son som du verkar vara en fantastisk mamma till, och jag blir glad att höra att du faktiskt kunde få barn efter allt det hemska. Och att du har honom att finnas till för...han behöver sin mamma.
Ang. detta att vara mamma till små barn...vet du det är det svåraste uppgiften man har i livet tror jag .....Men också det roligaste.
Jag har två små och jag undrar ibland om jag verkligen är en bra mamma när jag låtit barnen se på tv nästan hela dagen, eller när jag får utbrott och skriker högt härhemma när sista droppen fallit i det redan överfulla glaset........
Men man mår ju inte alltid så bra själv, och man kan inte orka allt. Barnen har det bra och det vet man om innerst inne......
På ett sätt så öppnade de orden mina ögon angående vissa saker!
Det har varit så många tillfällen som jag känt mig som världens sämsta mamma, när jag haft så otroligt dåligt samvete för att jag inte orkat. Men vet du J? Du har ju så rätt! Barnen har det ju bra, och jag tror inte nu när jag tänker klart på det att de tar någon skada av att se sina föräldrars sämre sidor då och då. Tvärtom så kanske man på så vis kan ge dem en större tolerans för vad som är ok. Visa dem att det faktiskt är tillåtet att må dåligt ibland och att alla gör det, men också lära dem hur man kan ta sig ur det. Små barn kan man ju inte förklara allt för, men de är ju så otroligt bra på att känna av sinnesstämningar så jag tror att de förstår mycket mer än vad vi ofta inser!
Från och med nu ska jag sluta med att försöka sätta upp fasaden inför min son när jag inte mår så bra, för vet ni? Jag tror inte att det gör någon nytta i alla fall, han känner så väl hur jag mår trots att jag försöker dölja det i all välmening!
0 Responses
Skicka en kommentar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)