Funderingar.
Ställde denna frågan igen till en vän som betyder mycket för mig av flera anledningar, och svaret jag fick var;

"Man hoppar! Man släpper på kontrollen och förlitar sig på att det finns folk omkring en som samlar ihop en när man faller till marken. För faller, det gör man...och sönder, det går man. Det allt hänger på är hur skickliga folk omkring dig är på att lappa ihop din trasiga själ sen. Och har du en gång vågat hoppa, då har du befriat din själ."

Är det så tro?