Läste ett av de vackraste blogginläggen någonsin igår...
Du kysste mig hel
Jag var krossat porslin. Som ett glas någon har kastat i golvet i vredesmod. Små, små kristalliknande bitar som glimmade i olika nyanser när morgonsolen låg på. Skärvor och fragment av det som var jag, som nu bara var spillror utspridda överallt och ingenstans.
Trasig och nedslagen.
Du såg mig, såg att jag inte var hel. Du började plocka upp bitarna, en efter en. Egentligen var det farligt för dig att komma nära. Krossat glas är förrädiskt. Det kan såra utan att mena det. Men det bekom dig inte. Du fortsatte tålmodigt att plocka.
Långsamt och omsorgsfullt.
När du samlat alla mina bitar i dina händer kysste du dem försiktigt. Dina varma mjuka läppar mot mina trasiga. Din tunga sökte försiktigt min. Din andedräkt var söt, smakade liv. Och jag kände hur alla bitar föll på plats, hur skärvorna fogades samman.
Du kysste mig hel.
Du kysste mig hel
Jag var krossat porslin. Som ett glas någon har kastat i golvet i vredesmod. Små, små kristalliknande bitar som glimmade i olika nyanser när morgonsolen låg på. Skärvor och fragment av det som var jag, som nu bara var spillror utspridda överallt och ingenstans.
Trasig och nedslagen.
Du såg mig, såg att jag inte var hel. Du började plocka upp bitarna, en efter en. Egentligen var det farligt för dig att komma nära. Krossat glas är förrädiskt. Det kan såra utan att mena det. Men det bekom dig inte. Du fortsatte tålmodigt att plocka.
Långsamt och omsorgsfullt.
När du samlat alla mina bitar i dina händer kysste du dem försiktigt. Dina varma mjuka läppar mot mina trasiga. Din tunga sökte försiktigt min. Din andedräkt var söt, smakade liv. Och jag kände hur alla bitar föll på plats, hur skärvorna fogades samman.
Du kysste mig hel.
0 Responses
Skicka en kommentar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)