Det finns någon inbyggd "spärr" i mig fortfarande...något som gör att så fort jag känner att någon börjar komma mig inpå livet så flyr jag. Den där känslan som jag fått inpräntad, att jag inte är värd att vara lycklig, att ingen kommer kunna tycka om mig för den jag är, den ligger där och gnager fortfarande. Och jag gör som jag alltid gjort, jag backar, flyr, sårar folk...allt för att jag tror att jag på så vis skyddar mig själv.
Jag vet, det är inte en realistisk tanke, inte alls, det är att fly verkligheten, att ge upp.
Jag sörjer mitt förlorade liv, jag sörjer den öppna glada människa jag ville vara, jag är så ledsen för att jag inte kan vara jag längre!
Hur bryter man den onda cirkeln?
Jag vet, det är inte en realistisk tanke, inte alls, det är att fly verkligheten, att ge upp.
Jag sörjer mitt förlorade liv, jag sörjer den öppna glada människa jag ville vara, jag är så ledsen för att jag inte kan vara jag längre!
Hur bryter man den onda cirkeln?
0 Responses
Skicka en kommentar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)