Ibland blir jag bara så arg på mig själv! Ska det verkligen behöva vara så svårt allting?
Jag trillade dit igen...jag svek mig själv och jag svek folk omkring mig, och jag önskar så att jag hade kunnat känna och tänka annorlunda!
Var det värt det? Mådde jag bättre? Näää, såklart inte. Just för stunden gjorde jag klart det, men idag känner jag mig bara besviken och ledsen.
Jag vet att ni inte kan förstå mig, jag vet att ni kommer tänka "Men det är väl bara att låta bli, ta tag i ditt liv människa och gör inte såhär mot varken dig själv eller andra!", men det funkar inte så... Jag tappar kontrollen över mig själv, jag kan inte tänka rationellt och mina beslut grundar sig inte på förnuft utan på nån stark drivande kraft.
Jag kommer nog aldrig bli helt frisk från mitt beroende, det finns nog en förklaring till att till exempel alkoholister som kommit ur sitt missbruk ändå kallas för "nyktra alkoholister". De har lärt sig leva med sitt missbruk och de kan kontrollera det, men friska och helt fria från missbruket blir de aldrig.
Jag har kommit långt, det har jag verkligen! Jag kan numera se mitt problem, jag vet till stor del varför jag känner som jag gör och i många fall också vad som utlöser den där okontrollerbara känslan, men uppenbarligen har jag fortfarande en del bakslag att hantera. Det var ett bra tag sen sist, och jag trodde att jag var stark just nu, men det var jag inte... Så förlåt! Förlåt för att jag gör er besvikna, för att jag sårar er. Förlåt för att jag inte värdesätter mig själv högre och förlåt ifall det känns som om jag inte lyssnar på era goda råd...
Jag trillade dit igen...jag svek mig själv och jag svek folk omkring mig, och jag önskar så att jag hade kunnat känna och tänka annorlunda!
Var det värt det? Mådde jag bättre? Näää, såklart inte. Just för stunden gjorde jag klart det, men idag känner jag mig bara besviken och ledsen.
Jag vet att ni inte kan förstå mig, jag vet att ni kommer tänka "Men det är väl bara att låta bli, ta tag i ditt liv människa och gör inte såhär mot varken dig själv eller andra!", men det funkar inte så... Jag tappar kontrollen över mig själv, jag kan inte tänka rationellt och mina beslut grundar sig inte på förnuft utan på nån stark drivande kraft.
Jag kommer nog aldrig bli helt frisk från mitt beroende, det finns nog en förklaring till att till exempel alkoholister som kommit ur sitt missbruk ändå kallas för "nyktra alkoholister". De har lärt sig leva med sitt missbruk och de kan kontrollera det, men friska och helt fria från missbruket blir de aldrig.
Jag har kommit långt, det har jag verkligen! Jag kan numera se mitt problem, jag vet till stor del varför jag känner som jag gör och i många fall också vad som utlöser den där okontrollerbara känslan, men uppenbarligen har jag fortfarande en del bakslag att hantera. Det var ett bra tag sen sist, och jag trodde att jag var stark just nu, men det var jag inte... Så förlåt! Förlåt för att jag gör er besvikna, för att jag sårar er. Förlåt för att jag inte värdesätter mig själv högre och förlåt ifall det känns som om jag inte lyssnar på era goda råd...
0 Responses
Skicka en kommentar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)