Det har varit en tung vecka, eller ja - kanske snarare en tung månad, men senaste veckan har varit värst. Igår var sista dagen på jobbet, jag har blivit arbetsbefriad under resten av uppsägningstiden. Det var en otroligt märklig känsla att lämna allt igår...och det gör ont i mig att veta att mina fina vänner och kollegor nu hör till det förflutna. Nu skrämmer framtiden! Jag är rädd för att jag kommer känna mig isolerad, att jag kommer få alldeles för mycket tid med mina egna tankar och känslor. Ändå känner jag ett märkligt lugn just nu, nästan på gränsen till likgiltighet. Jag vet inte om det är någon slags försvarsmekanik, mitt sätt att hantera situationen?