När jag hamnar i en svacka så är det bekräftelse jag behöver. Och för mig så innebär det fysisk åtrå. Det stillar inget inom mig att få komplimanger eller uppmuntrande ord för sådant kan jag ändå inte ta till mig...jag kan inte tro på det jag blir tillsagd - att jag är vacker, åtråvärd och bra på alla vis. För mig är det bara fysisk bekräftelse som betyder något. Jag ger dig min kropp, blottar mitt innersta genom att lämna ut mig naken. Ta mig och visa mig att du vill ha mig.

Man kan ju tycka att jag skulle kunna nöja mig med den bekräftelse jag får av min man, han visar ju på alla sätt att han vill ha mig, både med ord och handling, men nej. Jag griper efter halmstrån, jag flirtar med gamla bekanta, jag försöker trigga och locka i hopp om att få något gensvar. Och när det inte kommer känner jag mig tom, oönskad och oattraktiv...