Snart har även juni passerat, en vecka till ska jobbas, sen är det semesterdags. Glädjs jag åt det? Nej, inte direkt...inte just nu i alla fall. Den semester som jag såg framför mig skulle bli helt underbar har nu skapat en enda stor klump i magen bara.
Helgen jag har framför mig nu är min barnlediga helg, jag hade planer för helgen, jag såg fram emot den jättemycket...men som vanligt så visade sig mina planer bara vara uppbyggda luftslott och dom känslor jag känt under den senaste tiden känns inte alls lika mycket värda längre. Jag vet varken ut eller in längre...och jag känner hur paniken kryper på mig, hur hjärtat slår för fort, hur tårarna hela tiden bränner bakom ögonlocken och hur magen värker. Jag kan ingenting annat göra än att vänta...och det är så hemskt! Jag hatar att inte själv ha kontrollen, inte själv kunna påverka.